Vad ska jag säga..?

Giv mig styrka.

Snart frisk.

Okej jag är på bättringsvägen nu känner jag. Smärtan håller på att avta och jag börjar känna mig som mig själv igen. Dock kvarstår min förkyldning, små ont i halsen. Men det råder de starkare smärtstillande tabletterna bot mot ;P Snart på benen igen.

Hemma

No tears today. Nu är det gjort. Skönt! Gör lite ont men så det ju. Sara L och Marie har varit underbara i sitt stöd. Mycket omtanke där! Såklart fler som visat att de bryr sig <3 Det är kärlek det. Mamma har agerat chaufför idag med. Tack för all hjälp! Jag är helt däckad av narkosen, sov från när jag kom hem kl 12 till kl 16. Nu har jag ätit en glass för jag är så öm i halsen. Herreguuud vad en glass kan smaka bra ;) Puss

Blääk

Imorgon blir det en mindre operation.. inget allvarligt men ack så jobbigt ändå. Avskyr hela grejen. Sist spydde jag som en .. jag vet inte vad.. efter oppen.. bläääk! Just nu känner jag ingenting.. inte ledsen, inte arg. Inget alls. Är det bra eller dåligt? Kanske släpper nån tår imorgon. Det fick ju Marie uppleva sist när hon följde med. Herregud vad jag bölade då. Utlösande faktorn var ju att det blev stockholms blodbad längs min arm. Och jag som tycker sååå mycket om blod. Bläääk Blääk Blääk!! Tack kära Mami för att du vart med mig idag! <3

Here we go again..

Jaha.. Dåå var det dags igen.. Har så jäkla ont! Ringde nyss till ersta sjukhus och pratade med en syrra som efter ett långt samtal säger att hon ska försöka få någon doktor att ringa upp mig. Det är ju så jääkla svårt att få hjälp på en helg men dom är verkligen GULD värda där, för dom försöker verkligen.. oftast iaf om det inte är någon skitkärring man talar med. Åka in akut till ett annat sjukhus gör jag bara inte! Det skulle va om jag typ låg dödssjuk utan egen vilja :P För det är så kasst! Åkte akut till Huddinge för samma problem som nu för några år sedan helt i onödan kan man säga. Jag fick en salva och helt fel diagnos. De lyssnade inte ens. Och tyckte jag var fjantig som åkt in för det "lilla" som de då trodde det var.. Tror deras motto är "Det man inte ser, finns inte" Sen fick jag tillslut en undersökningstid på riktigt och jag kan väl säga att det var mer allvarligt och mer smärtsamt än vad de på akuten trodde.. Så nej tack! Men visst är det bra att akutmottagningen finns för dom som de verkligen kan hjälpa. 

 Ska ju jobba idag! Men det går nog inte.. buuhu! Kände verkligen för det. Sen får man en massa samvetskval mot sina kollegor också.. =( Allt bunkras bara på. När ska det sluta!?

Magnetkamera

Nu på Morgonen ringde jag till magnetkameraröntgen mottagningen för att försöka få en tidigare tid än den 13 juli. Är liksom lite akut.. Men det fanns ingen.. skulle ringa upp mig om någon annan avbokade sin tid. Tror ni det kommer hända? Hopppas..


styrka

Stryka är inget som man får, det är något som gradvis växer genom att ta sig igenom svårigheter. Alla har vi våra demoner att fasa, att övervinna. Att segra. Lägg dig inte ner. Stå upp!

samvetet

Är det rätt att jag ska få samvetskval för något jag inte kan göra..? Kanske bäst att bara isolera sig så man slipper tänka på nåt annat.

Magtjat

Jag vet att jag mest skriver om mina chron-problem nu, men tyvärr, det är liksom det enda som händer. Så ni får ha översende med att det blir mycket magtjat! Men det vet jag ju att ni har, eller hur!? Sagt och gjort så var jag på sjukhuset idag, de kollade det gamla op-snittet och lite annat runt omkring, det behövs nog göras en ny operation då jag fått yttligare en så kallad "blindgång" Men först ville de ta en magnetkamera-röntgen så man vet exakt hur det ser ut, en sådan tid kunde jag inte få förens nästa vecka.. suck. Det enda som är bra med att vänta tills nästa vecka är att jag då kan jobba i helgen. Nackdelen är att det då närmar sig veckan då vi hade planerat en resa och jag vet inte hur detta kommer gå. Får höra vad doktorn säger sen.

Faaan!

Först tänkte jag tala om att midsommarhelgen var underbar! Jag firade den ute på muskö med Marie och hennes familj, jag vet inte hur mycket vi åt och hur mycket mys och skoj vi hade! På lördagen kom Sara ut och vi åt alla Sill-lunch!! Jätte gott, Tack för allt!

Nu till det mindre roliga.. jag har åter igen fått problem, samma som innan. Försökte ringa doktorn idag, fick tala med en syrra som skulle höra av sig igen när hon talat med jour-dr. hmhmm.. what to do!? Jag orkar inte detta en gång till! Jag som planerat resa med Marie i sommar och allt.. Vill inte heller göra henne besviken, vet hur myket hon ser fram emot resan. Men man vet ju inte, kanske kan komma iväg men det känns som allt bara skiter sig. Det är faan inte rätt när det jobbiga tar övertaget och man känner sig helt under isen. jag har alltid trotsat crohns och gjort det jag vill ändå, men det är svårt när det kommer till svårare saker som operation. Vilken härlig sommar!



Jag vill bara få vara frisk...

För jag vet inte..

Shit vad mina ögon är trötta!!! jag är helt slut konstigt nog, eller.. jag har inte sovit så bra, inatt drömde jag en massa konstigt och natten därpå väcktes jag utav att mobilen ringer halv tre på natten! Ingen idé att svara för då piggnar jag bara till så jag trycker bara bort och hoppas människan i fråga ska fatta hinten, men icke! Snart rings det igen och igen trycker jag bort. Försöker förklara i ett kort sms att jag faktiskt sover och ska jobba.. :P Sen tog det ett tag att somna om. Nåväl, jag överlde dagen iaf. Idag har jag varit på återbesök hos kirurgen, de kollade hur läkningen såg ut och jag fick till svar att det såg bra ut, Så det var ju skönt att höra! Lite positivitet är man väl allt värd ;)

Bara sova..

Idag började min morgon kl 14:00!! Vad jag har sovit länge.. men det är faktiskt lite med flit också.. att sova så mycket som möjligt så man fortare blir bra igen. Om jag ska berätta lite smått om operationsdagen kanske..

Som sagt så följde min underbara Kusin Marie med mig in, vilket var en väldig tur att hon gjorde för jag kände verkligen att jag behövde henne där, hade blivit jobbigt om jag vart där ensamen.
Allt gick väldigt smididgt.. Eftersom det var akut så fick jag gå före den långa kön till blodprovstagningen och sen fick jag träffa kirurgen väldigt fort därefter, allt flöt på. Hon tog beslutet väldigt fort att det skulle bli en operation. Sen skulle en sjuksyrra sätta in en kanyl i armen på mig och då bröt sthlms blodbad ut.. längst hela min arm och ner på golvet, fy fan!! Och jag som är blodkänslig. Marie gjorde allt i sin makt för att trösta samtidigt som hon blev tvungen att assistera sjuksyrran med papper. Sen medan vi väntade tills det skulle bli min tur till opp så lärde jag henne kortspelet "vänd tia" ;P Tyvärr så vann ju jag varje gång då ;)

Efter att allt var klart och jag vaknade upp på uppvaket halv tre så berättade dom att jag fick åka hem och att allt gått bra. Sen fick jag de efterlängtade ost mackorna!! haha! En sån lycka! Strax efter det så kom Mamma och hämtade mig.


slaktbordet igen!?

Nu har mamma nyss varit här, vi fikade lite, det var skönt att tänka på nåt annat en stund. Nu har jag iaf fått en "tid" med tid menas i detta fallet flera timmars väntan på sjukhuset imorgon, men det känns iaf bra att jag får komma in och bli undersökt.. får väl se om det blir en operation imorgon eller vad som händer.. slaktbordet är ju inget nytt för mig direkt men man vänjer sig aldrig och det med all rätt!

Imorgon ska min underbara Marie följa med mig! För hon vill inte att jag ska gå igenom detta själv. Förstår ni vilken ängel hon är! Sen ska alla mina peppande vänner ha ett stort tack också, utan er i´ll die! Det finns en mycket speciell person som stöttat mig något enormt! Och fått mig att inte helt tappat hoppet. Helt otroligt att du lyckades med det när jag är som bittrast ;P

Många tårar

Det var länge sedan jag grät som jag har gjort de två senaste dagarna.. En känsla av hopplöshet förvrider hela min själ. Något som inte alls känns välkomnande. Vart är den där glada positiva tjejen och när får jag möta henne igen!? Just nu känns allt som en jävla fasad, det kanske är lättast så.. jag brukar aldrig vara så personlig i min blogg, varför jag viker ut mig är av ren nödvändighet, jag bara måste avreagera mig någonstans, annars spricker jag snart.

Det finns ingen bra kirurg där ute va som läser min blogg!? Som skulle kunna komma över och snitta lite? Nej jag trodde väl inte det heller.. Det som spökar i mitt liv som värst just nu är min jäkla magsjukdom Chrons!! Kan inte den bara försvinna och aldrig mer komma tillbaka för inte fan har jag bjudit in den iaf. Men det har väl ingen med besvärliga sjukdomar gjort. Så nu ligger jag här i min säng.. väntar på att doktorn ska höra av sig och förhoppningsvis få komma in redan idag eller imorgon. För såhär kan jag inte ha det.. lika bra att inse det.

Ersta

Idag var man uppe i ottan, nämligen dags för ersta sjukhus för lite magmedoocin påfyllning. Sitter faktiskt här nu, live, direkt från ersta dikoni och bloggar. Släpade med mig datorn, den vägar typ bly! På vägen hit fotograferade lite, i bakgrunden skådar man vanligtvis grönalund men nu var det så mycket dimma. Nu pratade jag nyss med min läkare som gav tummen upp till att få ramacade idag så snart så skall den pumpas in, rakt in i blodet bah! Det blir niiiiice! Jag kommer bli här några timmar nu. Suck!. Efter ska jag till min bror för att gästa barnkalas, Simon fyller 5 år idag, blir stor kille! hurra hurra!


RSS 2.0