camenski

Det var länge sedan jag grät som jag har gjort de två senaste dagarna.. En känsla av hopplöshet förvrider hela min själ. Något som inte alls känns välkomnande. Vart är den där glada positiva tjejen och när får jag möta henne igen!? Just nu känns allt som en jävla fasad, det kanske är lättast så.. jag brukar aldrig vara så personlig i min blogg, varför jag viker ut mig är av ren nödvändighet, jag bara måste avreagera mig någonstans, annars spricker jag snart.

Det finns ingen bra kirurg där ute va som läser min blogg!? Som skulle kunna komma över och snitta lite? Nej jag trodde väl inte det heller.. Det som spökar i mitt liv som värst just nu är min jäkla magsjukdom Chrons!! Kan inte den bara försvinna och aldrig mer komma tillbaka för inte fan har jag bjudit in den iaf. Men det har väl ingen med besvärliga sjukdomar gjort. Så nu ligger jag här i min säng.. väntar på att doktorn ska höra av sig och förhoppningsvis få komma in redan idag eller imorgon. För såhär kan jag inte ha det.. lika bra att inse det.